Dagens tema: Min familj


Jag har två familjer kan man säga. Mina föräldrar skilde sig när jag var tre år så från att jag var 3 ½ år så har jag bott ungefär varannan vecka hos min mamma och pappa.

Min mammas familj består av min mamma, hennes man och deras två barn. Alltså mina halvsyskon. Men jag avskyr när man säger halvsyskon egentligen, för de är ju inte halva direkt! De känns precis som vanliga syskon även fast de inte har helt och hållet samma föräldrar som mig. Men hursom helst, de är mina syskon!

Min pappas familj består av min pappa, hans sambo och min pappas sambos fyra barn. Alltså mina bonus-syskon. De är alla över 20 år, så jag har tyvärr inte en så jättenära relation med de. Men det är också för att två av de flyttade hemifrån för 4 år sedan och min extrastorasyster bor nästan aldrig hos min pappa och hennes mamma. Men jag gillar de väldigt mycket ändå!

Jag har även en underbar bästa kompis som betyder otroligt mycket som jag aldrig skulle klara mig utan. Och även fast vi inte bor tillsammans så tycker jag också att hon tillhör min familj för att vi är så nära varan att vi är som systrar <3

Ja, så ser mina familjer ut! :)

Jag älskar er alla jättemycket, alla 11 personer som tillhör mina familjer!!! <33333 :D

Fasen också! För ca en halvtimme så kom min farbror (som är jäkligt omogen och skitjobbig) på middag! Och jag fick inte reda på det förrns det blev middag och han kom innanför dörren. Jag har ju asperger (orkar inte förklara för er vad det är om ni inte vet om det redan) men det betyder bland annat att jag tycker att saker är jättejobbiga om jag inte vet saker i förväg, alltså om det är något som inte är som vanligt, så det var jättejobbigt för mig. Och särskilt jobbigt att det var han för jag tycker inte särskilt mycket om han om säger så...

Jag ville verkligen inte gå till köket när jag hörde att han kom. Men vad skulle jag göra, jag ville ju äta middag.

En annan gång när han och hans familj kom på besök och jag var ledsen och var på mitt rum och inte ville träffa nån så ropade han utanför mitt rum: "Vad otrevlig du är som inte kommer och hälsar på era gäster!"

Men som sagt, jag gick och satte mig och åt och typ låtsades vara trevlig. Som tur var så ställde han inte så jobbiga frågor, men han nämnde nåt jag hade skrivit på min andra blogg som inte var hemligt direkt men kanska genant att han tog upp det. Alla typ kollade på mig och jag var röd som en tomat...

Mer sa han inte till mig som var jobbigt men han snackade skit om min lillebror som jag vart skitarg och ledsen över. Hallå, fattade han inte att pappa och mamma satt bredvid?

Och inte nog med det, min farfar kom hit igår (han är kvar här än) också och han är också jättejobbig. Fasst som tur är så är han inte alltid jobbig, oftast bara snäll. Men han är rätt lik sin son på många sätt... Så det är inte så roligt att ha båda dom på besök samtidigt!

Jag hoppas verkligen att min farbror far hem snart! Men jag har stängt in mig på mitt rum just nu och försöker att inte vara i närheten av honom.

Nu så ska jag nog läsa lite för att tänka på något annat.