Mitt liv är ett kaos. Allt är för mycket.

Känner mig som världens ensammaste. Jag har i princip bara en nära vän, vi är (eller rättare sagt var supertajta) och vi brukar ses ungefär varannan vecka, men nu så har vi inte setts på nio veckor vilket är det längsta vi någonsin har varit ifrån varandra, och hon har inte hört av sig en ända gång...

Klarar knappt av skolan, trots att jag går i en specialklass! 

Sover sjukt dåligt om nätterna.

Har galen ångest inför gymnasiet, och gymnasievalet.

Skulle kunna skriva minst 10 saker till, men orkar inte bli mer deppig...

 

Jag önskar att livet var lika underbart och enkelt som i en lättsam romantisk komedi.

Men det är det inte direkt...