Den jobbigaste frågan som finns
"Är det bra med dig?"
Vad är ens meningen med den frågan? Vill folk att man ska svara ärligt? Att jag egentligen mår skit? Nej såklart inte. Folk vill bara att man mår jättebra och är nöjd med allt i livet.
Avskyr att träffa på folk på stan som vill småprata med en. Till och med när det är mina absolut närmsta vänner eller släktingar. En sån grej kan förstöra hela min dag, fast det för de flesta kanske skulle göra deras dag.
Fatta vad skönt det skulle vara att få gå helt ensam i affärer och titta på det man vill i lugn och ro utan att man måste anpassa sig och oroa sig över att det är människor runtomkring en överallt.
Hoppas min sociala fobi kommer bli bättre med åren. Men just nu är det riktigt illa. Jag törs knappt gå ut längre.
Vad är ens meningen med den frågan? Vill folk att man ska svara ärligt? Att jag egentligen mår skit? Nej såklart inte. Folk vill bara att man mår jättebra och är nöjd med allt i livet.
Avskyr att träffa på folk på stan som vill småprata med en. Till och med när det är mina absolut närmsta vänner eller släktingar. En sån grej kan förstöra hela min dag, fast det för de flesta kanske skulle göra deras dag.
Fatta vad skönt det skulle vara att få gå helt ensam i affärer och titta på det man vill i lugn och ro utan att man måste anpassa sig och oroa sig över att det är människor runtomkring en överallt.
Hoppas min sociala fobi kommer bli bättre med åren. Men just nu är det riktigt illa. Jag törs knappt gå ut längre.
Deppig/Peppig
Helt seriöst. Hur klarar alla tonåringar av att gå gymnasiet egentligen?
Jag har pratat med min psykolog och min kurator om vilka alternativ jag har. Det lutar mycket åt att jag ska byta skola eller hoppa av gymnasiet och få praktikplats någonstans istället. Om det blir det andra alternativet så ska jag läsa på folkhögskola senare.
Men jag ska i alla fall gå kvar i skolan tills julavslutningen. Måste fundera över hur jag vill göra... Känns väldigt jobbigt med förändrig men med tanke på hur förjävliga alla dessa veckor sedan 19 augusti har varit så tror jag inte att det kan bli så himla mycket värre.
Har ju aldrig mått så dåligt, grubblat och funderat så mycket, haft så dålig självkänsla och självförtroende eller känt mig så udda och konstig någonsin som jag gör nu. Så det vore otroligt mycket bättre om det blev bra i skolan.
Men jag är så jäääkla stolt över mig själv över att jag bara har varit borta två ynka dagar från skolan! Och att jag berättade för dig om mjna funktionsnedsättningar och att jag är ett år äldre än dig. Helt galet fakiskt.
Är så tacksam över alla fina människor som finns i mitt liv. Utan er hade jag aldrig klarat det fruktansvärda jag gått och går igenom. känner mig oftast som världens ensammaste, men jag vet att ni alltid finns där för mig. Ni är helt underbara <3
Nu är det bara cirka fyra veckor kvar i plugget, det ska jag banne mig stå ut med!
Ska försöka tänka positivt resten av skoltiden innan lovet. umgås med dig. tänka på att det snart är jul. Vara mycket med min familj och släkt. Träffa vänner jag inte träffat på evigheter. Se på tv-serier. Läsa böcker. Sjunga. Spela gitarr. Göra det jag älskar.
till alla er som går i skolan (eller vad det kan vara) och tycker allt känns fruktansvärt: det blir bättre!!
det känns verkligen inte som det just nu, men jag lovar att det blir bättre tids nog. Fokusera på det fina och bra i ditt liv så känns det lite bättre i alla fall. eller prata med någon. Jag tror på er!
massor med kärlek från den deppiga och peppiga Flo till er<3
Första dagen i gymnasiet
Jag vet att man inte ska döma en klass och en skola för fort men jag känner mig så besviken, ledsen och nästan deprimerad. Fy f@|#% säger jag bara.
Jag har fått höra av typ alla att gymnasiet är mycket bättre än högstadiet, att man får en massa nya kompisar som man får kvar resten av livet och sånt. Jo tjena!
Jag har varit så extremt orolig och nervös inför det här, och sen få veta att allt det man varit orolig för, händer på riktigt. Det var värre än när jag gick på lågstadiet. Det enda som är bra är att jag verkar ha en bra mentor men vette f&@;/ om jag klarar av att gå gymnasiet, i alla fall på den skola jag går på nu. Det börjar inte bra om jag är tvungen att stanna hemma från skolan andra dagen i ettan. Men jag måste, för jag klarar inte av det just nu. Det enda jag kan göra nu är att se en massa avsnitt av "Vänner", läsa böcker, spela och lyssna på musik så jag glömmer det verkliga livet för en stund.
Julefrid?
Det är så jäääkla mycket just nu i december för mig... Vet inte om jag orkar mer!
Önskar bara att man kunde ta det lugnt, göra det man vill och bara njuta av allt julmys.
Men det som känns galet skönt är att vi får jullov om åtta dagar, då är nästan allt det jobbiga över. Då kan jag ÄNTLIGEN pusta ut!
Varför? :(
Du är söt, alltid snäll, rolig, glad, snygg, trevlig, gullig, mysig, musikalisk, har världens vackraste ögon och underbart leende.
Varför måste du vara så mycket äldre än mig!? Det kommer aldrig att kunna bli vi på grund av åldersskillnaden...
Hur omogen och taskig får man va!?
För några månader sen så hade jag och min klass gjort om en sittbänk som fanns på skolan. Vi hade klippt ut massa coola serier från serietidningar och limmat och lackat fast på hela bänken så att den vart jättesnygg.
Men nu så har jättemycket rivits bort från bänken så att den inte alls är särskilt fin längre. Jag blev jätteledsen när jag såg det! Då satte min lärare upp en lapp bredvid där det stod: "Snälla, förstör inte våran bänk! Det är eleverna som har gjort den fin"
Men då var det någon omogen liten skit som hade skrivit om och strykt vissa ord så att det stod så här:
"Var inte snälla. Förstör våran bänk! Det är asparna som har gjort den fin"
AHHH! Blir så himla förbannad och ledsen! Här gör man nåt snällt och så förstör de bara och sårar en dessutom :((((
Jag hoppas verkligen inte att det är någon 9:a. Om det är det så har jag svårt att förlåta den personen. Nåt så omoget kan man bara inte göra om man är 16 år!
Men nu så har jättemycket rivits bort från bänken så att den inte alls är särskilt fin längre. Jag blev jätteledsen när jag såg det! Då satte min lärare upp en lapp bredvid där det stod: "Snälla, förstör inte våran bänk! Det är eleverna som har gjort den fin"
Men då var det någon omogen liten skit som hade skrivit om och strykt vissa ord så att det stod så här:
"Var inte snälla. Förstör våran bänk! Det är asparna som har gjort den fin"
AHHH! Blir så himla förbannad och ledsen! Här gör man nåt snällt och så förstör de bara och sårar en dessutom :((((
Jag hoppas verkligen inte att det är någon 9:a. Om det är det så har jag svårt att förlåta den personen. Nåt så omoget kan man bara inte göra om man är 16 år!
Jag tror mitt hjärta blöder
Ja, jag har fattat nu att jag inte betyder nåt för dig.
Men du behöver inte sänka ner varje dag med taskiga ord.
Du fattar inte hur mycket det sårar.
Vad är det som har hänt egentligen? Jag fattar inte nånting...
För några månader sen så var du ju jättegullig och trevlig, det var ju därför jag började att gilla dig.
Men nu är du hur taskig som helst. Nu kan jag inte ens förstå hur jag kunde gilla dig.
Har jag gjort dig något eller? Om det är så så kan du väl säga det så jag vet varför du gör så här mot mig.
Snälla, sluta. Jag orkar inte mer. Jag tycker inte att jag förtjänar det här.
Men du behöver inte sänka ner varje dag med taskiga ord.
Du fattar inte hur mycket det sårar.
Vad är det som har hänt egentligen? Jag fattar inte nånting...
För några månader sen så var du ju jättegullig och trevlig, det var ju därför jag började att gilla dig.
Men nu är du hur taskig som helst. Nu kan jag inte ens förstå hur jag kunde gilla dig.
Har jag gjort dig något eller? Om det är så så kan du väl säga det så jag vet varför du gör så här mot mig.
Snälla, sluta. Jag orkar inte mer. Jag tycker inte att jag förtjänar det här.
I'ts going down, down, down...
Jag trodde att du var speciell. Att du inte var som andra killar. Men jag hade fel. Jäkligt fel.
Lost in reality
"Vart jag mig i världen vänder, står jag här med tomma händer
Längtar efter någon som kan rädda mig"
Life sucks and then you die...
Inget liv
Ingen kärlek
Aldrig levande
Aldrig obekymrad
Aldrig riktigt glad
Orkar inte bära
Orkar inte lyfta
Orkar inte känna
Mitt onda inre
Framtiden har alltid varit hoppet
Men varför hoppas när
Inget hjälper?
Inget händer?
Ingen hjälper?
Varför leva när ingen vill ha mig?
Att somna in
Att sova för evigt
Att aldrig lida
Att aldrig gråta
Att aldrig vara ensam i hjärtat så det värker i själen
Det är livet för mig
Men det kan fås enbart genom döden
(Dikt hämtad härifrån. Bilderna kommer från We ♥ It)
När kommer du att sluta?
Fy f-n vilken dag... Den vart inte alls som jag hade planerat. Var tvungen att tillbringa hela min dag med en släkting till mig som jag kan kalla för M. M är nog allvarligt psykiskt sjuk.
Hon är så j-vla jobbig och obehaglig för det mesta. Hon är besatt av mig helt seriöst! Hon sms:ar mig minst en gång varje dag, skriver mejl till mig varje dag och skriver varje gång: När kan vi ses? Jag längtar efter dig! Vi måste träffas snart!! LOVE U <3 Och sånt.
Det är nog ingen idé att jag förklarar exakt allt vad hon gör och vem hon är som person, för det är typ ingen som skulle förstå riktigt hur annorlunda hon är förutom de som är släkt med henne, eller verkligen känner henne. Men jag måste bara få skriva av mig lite om hur hon var idag trots att kanske ingen förstår.
Hon var på mig hela dan idag och ställde en massa frågor. Bl.a om vad jag gör hela tiden och vad jag ska göra resten av sommarlovet och att vi måste ses igen snart, trots att jag träffade henne idag och att det bara var någon vecka sen sist. Hon frågade också om vad jag skulle göra på min födelsedag och så och hon vill såklart komma hit då. Det vill inte jag. Och så har hon varit jättepinsam och gjort bort sig inför en massa personer och klagat på min lillasyster och nästan tafsat på mig.
Asså jag vet snart inte vad jag ska göra! I hela mitt liv så har hon varit såhär, och det blir bara värre och värre med åren. Jag är jättenervös inför när jag blir vuxen hur hon kommer att vara och att jag kommer att typ bli en extra dotter till henne eller nåt. För nu så säger hon att jag måste ta hand om henne och hälsa på henne hela tiden när hon blir jättegammal. ALDRIG att jag skulle vilja det. Men såklart så säger jag ju inte det. Varje gång vi ses (och det har jag gjort typ varje gång vi har setts i mitt liv) så spelar jag med rätt mycket och säger att hon betyder mycket för mig i mitt liv också och sånt. Jag vet att det är synd att jag gör det, men jag kan för fasen inte vara taskig eller göra nån ledsen, det går bara inte! Hatar det ibland. För hon tror att jag gillar henne jättemycket...
Men jag får inte glömma att skriva att hon även kan vara väldigt snäll och rolig att vara med, men det händer aldrig att det bara är kul när jag eller mina syskon är hos henne. Hon gör eller säger alltid nåt konstigt.
Helst så skulle jag inte alls vilja ha någon kontakt med henne. Men jag vet inte hur det skulle kunna gå? Jag träffar alltid henne när någon i släkten fyller år eller liknande. Förhoppningsvis så förstår hon snart kanske att en 15-åring inte vill träffa en 62-årig som beter sig sådär hela tiden! När jag blir vuxen så ska jag försöka att ha så lite kontakt som det bara är möjligt med henne.
Men jag mår bara så jäkla dåligt av henne! Det känns verkligen så himla hemskt att säga detta men... jag hoppas att hon inte lever mer än 20 år till. Det står jag f-n inte ut med!
Så tänker jag hela tiden innan jag ska träffa henne...
Hon är så j-vla jobbig och obehaglig för det mesta. Hon är besatt av mig helt seriöst! Hon sms:ar mig minst en gång varje dag, skriver mejl till mig varje dag och skriver varje gång: När kan vi ses? Jag längtar efter dig! Vi måste träffas snart!! LOVE U <3 Och sånt.
Det är nog ingen idé att jag förklarar exakt allt vad hon gör och vem hon är som person, för det är typ ingen som skulle förstå riktigt hur annorlunda hon är förutom de som är släkt med henne, eller verkligen känner henne. Men jag måste bara få skriva av mig lite om hur hon var idag trots att kanske ingen förstår.
Hon var på mig hela dan idag och ställde en massa frågor. Bl.a om vad jag gör hela tiden och vad jag ska göra resten av sommarlovet och att vi måste ses igen snart, trots att jag träffade henne idag och att det bara var någon vecka sen sist. Hon frågade också om vad jag skulle göra på min födelsedag och så och hon vill såklart komma hit då. Det vill inte jag. Och så har hon varit jättepinsam och gjort bort sig inför en massa personer och klagat på min lillasyster och nästan tafsat på mig.
Asså jag vet snart inte vad jag ska göra! I hela mitt liv så har hon varit såhär, och det blir bara värre och värre med åren. Jag är jättenervös inför när jag blir vuxen hur hon kommer att vara och att jag kommer att typ bli en extra dotter till henne eller nåt. För nu så säger hon att jag måste ta hand om henne och hälsa på henne hela tiden när hon blir jättegammal. ALDRIG att jag skulle vilja det. Men såklart så säger jag ju inte det. Varje gång vi ses (och det har jag gjort typ varje gång vi har setts i mitt liv) så spelar jag med rätt mycket och säger att hon betyder mycket för mig i mitt liv också och sånt. Jag vet att det är synd att jag gör det, men jag kan för fasen inte vara taskig eller göra nån ledsen, det går bara inte! Hatar det ibland. För hon tror att jag gillar henne jättemycket...
Men jag får inte glömma att skriva att hon även kan vara väldigt snäll och rolig att vara med, men det händer aldrig att det bara är kul när jag eller mina syskon är hos henne. Hon gör eller säger alltid nåt konstigt.
Helst så skulle jag inte alls vilja ha någon kontakt med henne. Men jag vet inte hur det skulle kunna gå? Jag träffar alltid henne när någon i släkten fyller år eller liknande. Förhoppningsvis så förstår hon snart kanske att en 15-åring inte vill träffa en 62-årig som beter sig sådär hela tiden! När jag blir vuxen så ska jag försöka att ha så lite kontakt som det bara är möjligt med henne.
Men jag mår bara så jäkla dåligt av henne! Det känns verkligen så himla hemskt att säga detta men... jag hoppas att hon inte lever mer än 20 år till. Det står jag f-n inte ut med!
Så tänker jag hela tiden innan jag ska träffa henne...
Diary
"Är så himla nervös för att gå till skolan i morgon. Jag ska börja med läxläsning efter skolan (för att jag behöver jättemycket hjälp med dom) och jag vet inte alls hur det ska gå! Jag tycker läxor är superjobbiga och jag hatar nya förändringar. Mår jättedåligt verkligen! Inte ens pappa förstår mig. Och så kommer jag inte kunna sova ikväll på grund av det här... Jag hoppas verkligen att det går bra!
Ur min dagbok i början av 2008. (Var 11 år då)
Fick ångest när jag hittade det här i min gamla dagbok. För jag minns verkligen hur hemskt och jobbigt jag tyckte att allt var. Nu gick ju läxläsningen bra tillslut, men ändå. Att jämt och ständigt gå omkring med all oro och känslan av att ingen förstod mig. Jag är glad att oron för skolan är borta, men tyvärr så kan den där förskräckliga oron komma tillbaka ibland.
Fy vad jag avskyr oro och att må dåligt! :(
Ur min dagbok i början av 2008. (Var 11 år då)
Fick ångest när jag hittade det här i min gamla dagbok. För jag minns verkligen hur hemskt och jobbigt jag tyckte att allt var. Nu gick ju läxläsningen bra tillslut, men ändå. Att jämt och ständigt gå omkring med all oro och känslan av att ingen förstod mig. Jag är glad att oron för skolan är borta, men tyvärr så kan den där förskräckliga oron komma tillbaka ibland.
Fy vad jag avskyr oro och att må dåligt! :(
Poesi
Ni förgyllde min vardag med kärlek och värme, lek och skratt.
Massvis med roliga stunder och leenden varje dag.
Så mycket fina minnen vi har tillsammans.
Ni var som en familj till mig.
Men en dag så var ni plötsligt borta ur mitt liv och kom aldrig mer tillbaka.
Den chocken och sorgen kommer jag aldrig att komma över...
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Att det kan göra så ont att veta att den man älskar mest, inte älskar en tillbaka.
Att veta att den man sitter och tänker på hela dagarna inte tänker på en själv.
Att veta att man inte betyder nåt för den som betyder allra mest för en själv.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Ingen förstår vad jag säger.
Ingen förstår hur jag tänker.
Ingen förstår hur jag är.
Om de bara kunde förstå...
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Titta här är jag!
Här borta!
Hallå!?
Varför ser du mig inte?
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Jag gjorde mig extra fin för din skull.
Tog på mina finaste kläder, hade min finaste frisyr och finaste smink på mig.
Jag gjorde mig i ordning i flera timmar.
Bara för din skull.
Och trots allt jag gjorde för att få din uppmärksamhet hela dagen, så gav du mig inte ens så mycket som en blick.
Hur kommer det någonsin kunna bli vi om du inte ser mig?
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Av Lilla Flo
Massvis med roliga stunder och leenden varje dag.
Så mycket fina minnen vi har tillsammans.
Ni var som en familj till mig.
Men en dag så var ni plötsligt borta ur mitt liv och kom aldrig mer tillbaka.
Den chocken och sorgen kommer jag aldrig att komma över...
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Att det kan göra så ont att veta att den man älskar mest, inte älskar en tillbaka.
Att veta att den man sitter och tänker på hela dagarna inte tänker på en själv.
Att veta att man inte betyder nåt för den som betyder allra mest för en själv.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Ingen förstår vad jag säger.
Ingen förstår hur jag tänker.
Ingen förstår hur jag är.
Om de bara kunde förstå...
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Titta här är jag!
Här borta!
Hallå!?
Varför ser du mig inte?
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Jag gjorde mig extra fin för din skull.
Tog på mina finaste kläder, hade min finaste frisyr och finaste smink på mig.
Jag gjorde mig i ordning i flera timmar.
Bara för din skull.
Och trots allt jag gjorde för att få din uppmärksamhet hela dagen, så gav du mig inte ens så mycket som en blick.
Hur kommer det någonsin kunna bli vi om du inte ser mig?
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Av Lilla Flo
Life sucks and then you die...
Fyf-n vilken fredag... Livet känns verkligen bara j**ligt surt ibland!! :(
Är så sjukt deppig nu så jag inte vet vad jag ska göra. Hela dagen har varit hemsk och den kommer knappast inte bli nåt bättre... Kommer inte på NÅT bra i mitt liv!! :(((((
Ska storgrina tills jag somnar och så vill jag aldrig vakna igen! :O
Är så sjukt deppig nu så jag inte vet vad jag ska göra. Hela dagen har varit hemsk och den kommer knappast inte bli nåt bättre... Kommer inte på NÅT bra i mitt liv!! :(((((
Ska storgrina tills jag somnar och så vill jag aldrig vakna igen! :O
*#)=T¤&#%"%&!^!!!!!
Jag stod och bakade kokoskakor i över en timme. Mätte upp perfekt med ingredienser klickade upp perfekta kakor och hade de i ugnen lika lång tid som det stod i receptet. Allt var perfekt! Tills jag tog ut de.
De vart för kort tid i ugnen så de smakar råa ägg, inte alls goda var de! Och sen så fastnade de helt och hållet så att det bara blir smulor när man tar loss de från bakplåtspappret. Och de ser ut som typ uppspytt ja vet inte vad! Kräkhögar helt enkelt. Jag bakade enkomt för att min mamma fyller år idag och för att vi skulle ha födelsedagfika med hela mammas släkt om tio minuter! Och det var det ända hemakade vi skulle ha till fikat.
FY F****N! H-vete vad det alltid ska gå dåligt för mig när jag bakar!!!! ÅHH! Jag stod så j**la länge och höll på och så vart ALLT till spillo!!!! Jag gjorde 25 stycken som vart förstörda :((((((
Och det kostade minst 30 spänn att baka det där... Och nu så måste jag låtsas vara glad när alla i mammas släkt kommer när som helst... Min skitjobbiga kusin kommer också! Hatar henne!
Åh fy, usch vilket jobbigt inlägg! Tur att jag är anonym, annars hade jag aldrig tordats skriva nåt sånt här, så tro inte att jag är sån här egentligen... Men, man är ju inte alltid perfekt direkt och jag kände verkligen att jag var tvungen att skriva av mig lite...
Aja, jag får väl tröstäta lite av den goda daimtårtan istället och försöka att förtränga dom små spyhögarna som jag stod så länge och höll på med som ska ner i soporna... ;(
De vart för kort tid i ugnen så de smakar råa ägg, inte alls goda var de! Och sen så fastnade de helt och hållet så att det bara blir smulor när man tar loss de från bakplåtspappret. Och de ser ut som typ uppspytt ja vet inte vad! Kräkhögar helt enkelt. Jag bakade enkomt för att min mamma fyller år idag och för att vi skulle ha födelsedagfika med hela mammas släkt om tio minuter! Och det var det ända hemakade vi skulle ha till fikat.
FY F****N! H-vete vad det alltid ska gå dåligt för mig när jag bakar!!!! ÅHH! Jag stod så j**la länge och höll på och så vart ALLT till spillo!!!! Jag gjorde 25 stycken som vart förstörda :((((((
Och det kostade minst 30 spänn att baka det där... Och nu så måste jag låtsas vara glad när alla i mammas släkt kommer när som helst... Min skitjobbiga kusin kommer också! Hatar henne!
Åh fy, usch vilket jobbigt inlägg! Tur att jag är anonym, annars hade jag aldrig tordats skriva nåt sånt här, så tro inte att jag är sån här egentligen... Men, man är ju inte alltid perfekt direkt och jag kände verkligen att jag var tvungen att skriva av mig lite...
Aja, jag får väl tröstäta lite av den goda daimtårtan istället och försöka att förtränga dom små spyhögarna som jag stod så länge och höll på med som ska ner i soporna... ;(
I'm sitting here all alone in the dark
Så sjuuukt besviken jag är! Hade planerat sen flera dagar tillbaka att min bästis skulle äta middag hos mig ikväll och sedan ha myskväll och att hon sen skulle sova över. Vi skulle va ensam hemma dessutom. Och för bara en stund sen så fick jag reda på att hon inte kunde komma hit.
Fy fasen asså! Jag hade ju ställt in mig på det så det vart värsta chocken. Dessutom sa har jag inte träffat henne på aslänge! Vet inte vad jag ska hitta på ikväll... Kanske sitta och deppa och tröstäta och se på massa avsnitt av Vänner. Vad ska ni hitta på ikväll? Okej, jag vet att det kanske inte är några som ens läser min blogg men aja...
Fy fasen asså! Jag hade ju ställt in mig på det så det vart värsta chocken. Dessutom sa har jag inte träffat henne på aslänge! Vet inte vad jag ska hitta på ikväll... Kanske sitta och deppa och tröstäta och se på massa avsnitt av Vänner. Vad ska ni hitta på ikväll? Okej, jag vet att det kanske inte är några som ens läser min blogg men aja...
