Fy f-n vilken dag... Den vart inte alls som jag hade planerat. Var tvungen att tillbringa hela min dag med en släkting till mig som jag kan kalla för M. M är nog allvarligt psykiskt sjuk.

Hon är så j-vla jobbig och obehaglig för det mesta. Hon är besatt av mig helt seriöst! Hon sms:ar mig minst en gång varje dag, skriver mejl till mig varje dag och skriver varje gång: När kan vi ses? Jag längtar efter dig! Vi måste träffas snart!! LOVE U <3 Och sånt.

Det är nog ingen idé att jag förklarar exakt allt vad hon gör och vem hon är som person, för det är typ ingen som skulle förstå riktigt hur annorlunda hon är förutom de som är släkt med henne, eller verkligen känner henne. Men jag måste bara få skriva av mig lite om hur hon var idag trots att kanske ingen förstår.

Hon var på mig hela dan idag och ställde en massa frågor. Bl.a om vad jag gör hela tiden och vad jag ska göra resten av sommarlovet och att vi måste ses igen snart, trots att jag träffade henne idag och att det bara var någon vecka sen sist. Hon frågade också om vad jag skulle göra på min födelsedag och så och hon vill såklart komma hit då. Det vill inte jag. Och så har hon varit jättepinsam och gjort bort sig inför en massa personer och klagat på min lillasyster och nästan tafsat på mig.

Asså jag vet snart inte vad jag ska göra! I hela mitt liv så har hon varit såhär, och det blir bara värre och värre med åren. Jag är jättenervös inför när jag blir vuxen hur hon kommer att vara och att jag kommer att typ bli en extra dotter till henne eller nåt. För nu så säger hon att jag måste ta hand om henne och hälsa på henne hela tiden när hon blir jättegammal. ALDRIG att jag skulle vilja det. Men såklart så säger jag ju inte det. Varje gång vi ses (och det har jag gjort typ varje gång vi har setts i mitt liv) så spelar jag med rätt mycket och säger att hon betyder mycket för mig i mitt liv också och sånt. Jag vet att det är synd att jag gör det, men jag kan för fasen inte vara taskig eller göra nån ledsen, det går bara inte! Hatar det ibland. För hon tror att jag gillar henne jättemycket...

Men jag får inte glömma att skriva att hon även kan vara väldigt snäll och rolig att vara med, men det händer aldrig att det bara är kul när jag eller mina syskon är hos henne. Hon gör eller säger alltid nåt konstigt.

Helst så skulle jag inte alls vilja ha någon kontakt med henne. Men jag vet inte hur det skulle kunna gå? Jag träffar alltid henne när någon i släkten fyller år eller liknande. Förhoppningsvis så förstår hon snart kanske att en 15-åring inte vill träffa en 62-årig som beter sig sådär hela tiden! När jag blir vuxen så ska jag försöka att ha så lite kontakt som det bara är möjligt med henne.

Men jag mår bara så jäkla dåligt av henne! Det känns verkligen så himla hemskt att säga detta men... jag hoppas att hon inte lever mer än 20 år till. Det står jag f-n inte ut med!



Så tänker jag hela tiden innan jag ska träffa henne...