Sedan några år tillbaka så har jag varit väldigt intresserad av övernaturliga saker. Alltså typ andar och sånt som är omkring oss som de flesta inte ser. Men som ändå finns där (enligt mig i alla fall).

Jag älskar program som Det okända, Ghost Whisperer, Mannen som talar med andar, Lisa Williams: Life Among The Dead m.m. för att det är så otroligt häftigt och intressant.

Jag tycker det verkligen är så fascinerande. Såklart även lite skrämmande också men mest intressant. Själv så tror jag verkligen på "spöken". Att det finns själar och andar som finns överallt runt omkring oss.

Men jag är egentligen väldigt lättskrämd och tycker att det är jätteläskigt att tänka på sånt här när jag ska sova till exempel. Så i sånna situationer är jag livrädd för övernaturligt! Men trots att jag är rädd för det så skulle jag vilja se, uppleva, känna eller höra nånting från den andra sidan.

Min mamma har några vänner som upplever väldigt tydligt saker från andevärlden. De känner lukter, ser bilder, hör röster och kan även se de som människor ibland.

En av hennes vänninor har mist sitt barn, som bara blev 5 dagar gammal. Och dog själv i samband med förslossningen, men vaknade sedan till liv en kort stund efter, med hjälp från läkare. Efter det så har hon fått jättemycket andliga och övernaturliga upplevelser. Hon kan till exempel prata med sin döde son. Och hennes andra son, som är 5 år, kan också få kontakt med hennes döda son. Hon kan även komminucera med sin man genom tankar ibland. Båda av vänninorna kan även se auror runt folk, se vad folk utstrålar för känslor och humör.

Det låter nog helt obegripligt och konstigt i de flestas öron, men jag tror verkligen på det här och tycker det är så häftigt! Någon gång, om några år kanske då jag känner mig redo, så ska jag bestämma mig för att ta kontakt med andevärlden.

Men nu undrar jag, vad tycker ni om sånt här? Tror ni att det finns andar runt omkring oss eller är det bara struntprat?

Är så jäkla arg och less på dessa könsroller!

Rosa är en tjejfärg, blått är en killfärg. Tjejer får sminka sig, det får inte killar!

Killar ska vara starka och leka med bilar, tjejer måste vara gulliga och söta och leka med dockor.

Tjejer får inte ha hår under armarna, usch nä det får bara killar ha!

GAAHH vad jag blir irriterad! Om man är tjej och vill ha en blå tröja med en bil på får man ha det! Och om man är kille och vill sminka sig så får man det!

Jag hatar även "tjejavdelningen" och "killavdelningen" på alla klädaffärer. Vad ser man på tjejavdelningen? Ja juste, rosa och lila gulliga små kjolar och klänningar. På killavdelningen? Blåa och gröna tuffa kläder med bilar på.
Polarn och pyret tycker jag är så himla bra! Inte mycket som är könsuppdelat där inte.

Min bästa kompis lillebror är 6 år och har på sig alla kläder hon hade när hon var liten. Kanske inte kjolar och klänningar, men alla tröjor, byxor och tunikor. Det tycker jag är så himla bra. Varför ska man köpa massa nya "killiga" kläder bara för att vi har fått en pojke nu? Om jag får en son när jag bli vuxen så ska han få ha alla mina kläder som jag hade när jag var småbarn.

Tyvärr har jag som yngre barn (från 3 till 10 år ca) alltid varit tjejig. Jag älskade rosa, klänningar, kjolar, prinsessor och vägrade att ha på mig kläder från killavdelningen. Blir så himla arg på mig själv så här i efterhand. Hur kunde jag tycka så? Men jag inser att jag blev så himla påverkad av samhället. Om det inte fanns så mycket könsuppdelningar så skulle nog de flesta barn inte känna som jag gjorde och som jag tror även många andra barn känner.

När jag var ungefär 9 år så ville jag bli mer pojkaktig. Jag bar ofta min lillebrors tröjor med dödskallar och liknande på. En dag i skolan så hade jag på mig en blå spiderman-tröja. Den första reaktionen jag fick av min kompis var: - Eh, varför har du på dej den där tröjan? Och jag minns när jag satt och åt mellis på fritids så kom det två killar som var kanske 11-12 år och satte sig bredvid mig och skrattade åt mig och sa att jag var jättekonstig som hade en spiderman-tröja. Jag fick säkert höra minst 5 olika gånger av personer på skolan som sa saker som: - Skämms du inte? eller - Varför har du på dig killkläder? eller - Gud vad konstiga kläder du har på dig? Jag ångrar inte ett dugg min pojkiga tid. Är så jäkla stolt över mig själv att trots alla taskiga kommentarer så slutade jag inte att ha på mig de kläder jag ville.

Men jag måste även tillägga att man såklart får vara tjejig om man är flicka och man vill det eller tvärt om, om man är pojke. Men man kan även tänka lite extra på det jag har skrivit. Att man inte måste vara typisk grabbig bara för att man är kille, eller puttinuttig bara för att man är tjej. Själv är jag ju inte direkt särskilt pojkig nu. Men det är bara för att jag trivs med det. Men bara för att jag är tjejig så har jag inte alls emot att handla kläder på killavdelningen ibland. Jag kan bli så trött på allt det tighta, rosa och figursydda så jag tycker att det är oftast är mycket mer bekväma kläder på killavdelningen.

Jag blir väldigt ledsen när jag ser smink som säljs till småtjejer och små högklackade skor till 3-åringar. Vars är samhället på väg egentligen!? Man får väl bara hoppas att fler och fler låter bli att köpa sånt till sina döttrar och att man låter sina småtjejer få vara barn och inte "vuxna".

Några personer som jag beundrar och verkligen törs vara sig själva och gå emot det typiska killiga och tjejiga är bl.a: Dani Shay, Andrej Pejic, Bill Kaulitz, Adam Lambert, min barndomskompis Edina och min förra klasskompis S. Och såklart alla ni andra som också är sig själva! Låt inte samhällets könsroller påverka er! Stå på er och är den ni själva vill vara! :)

Dagens humör: Dåligt :(

Dagens frisyr: Utsläppt.

Dagens klädsel: Svart enkel kjol och en vit kortärmad blus med broderade blommor på vid uringningen.

Dagens planer: Inget. Kanske se på tv eller läsa nån bok?

Dagens vill ha: Höga, svarta jeansshorts med guldknappar på. Så galet snyggt!

Dagens längtan: Bli på bättre humör.

Dagens fundering: Varför jag blev just jag och inte någon annan.

Dagens beroende: Boken Om jag kunde drömma.

Dagens tråkigaste: När jag träffade några som jag inte ville träffa och hela min dag som vart påverkad av det...

Dagens tidning: Frida kanske.

Dagens låt: Mitt hjärta blöder - Veronica Maggio

 

Lista lånad från Cosmopolitan.

Ursäkta för ett tråkigt inlägg! Men mitt humör är inte på topp idag så har inte så stor lust att skriva ett vanligt inlägg. Jag tror att jag ska sätta mig och se några Vänner-avsnitt. Det kanske får mig att må lite bättre förhoppningsvis.

 

Även fast jag älskar smink så brukar jag gå osminkad i bland. I fredags så kom jag till skolan osminkad. Direkt efter att jag hade sagt hej till en klasskompis så sa hon : "Har du glömt att sminka dej? Det syns verkligen! Du ser.. annorlunda ut."

Och det här är inte första gången jag hör nån sån här kommentar. Jag trodde inte att andra brydde sig hur jag såg ut! Ändå fräckt att säga så till nån. Det skulle jag aldrig göra.

Jag tycker verkligen att det är synd att man inte ska kunna gå nånstans osminkad utan att någon ska säga något. Det är så självklart i detta samhälle som vi lever i är det självklart att alla tjejer ska ha smink på sig, verkar det som.

Det är nog bland annat alla reklamer på smink som gör att alla sminkar sig. I de flesta reklamer så säger de att om man köper denna produkt så blir man jättevacker (typ). Då tänker man säkert "Åh, jag vill bli vacker! Då köper jag den!" Och så tar man på sig det för att man vill bli vacker (vacker enligt reklamen).

Visst, man känner sig oftast snyggare i smink, det är ju därför jag sminkar mig t.ex, men jag lovar att alla som sminkar sig är fina utan smink också.

Det tycker jag är synd att inte så många uppmärksammar. Att man duger som man är. Alla tjejtidningar, till och med Julia (som riktar sig till 8-13 åringar) har med sminktips och det följer ofta med smink med tidningen.

Hur normalt är det egentligen att man sminkar sig när man är 8 till 13 år? Visst man får väl sminka i den åldern om man själv vill det, men jag tycker inte att vuxna människor som skriver tidningen (och alla andra tidningar) ska uppmana om att man ska sminka sig i den åldern. Och det är ju egentligen inte självklart att man sminkar sig i den åldern.

All denna påverkan från reklam, tidningar, reklamer m.m. gör att det blir såhär. Jag lovar att om det inte stod så mycket om smink överallt så skulle jag inte ha fått den där kommentaren av min klasskompis.

Visst är det synd att det är såhär?

Jag tycker att alla högstadieskolor och gymnasieskolor borde ha en sminkfri dag eller kanske vecka. (Som min kompis hade på sin skola). Det betyder alltså att man inte ska komma sminkad till skolan under de dagen/dagarna. Jag tycker att det skulle vara jättebra!

Jag menar inte att ni som sminkar er, ska sluta med det om ni verkligen vill sminka er, men jag tycker ändå att alla som sminkar sig borde tänka över lite om det här som jag har tagit upp.