Är så jäkla arg och less på dessa könsroller!

Rosa är en tjejfärg, blått är en killfärg. Tjejer får sminka sig, det får inte killar!

Killar ska vara starka och leka med bilar, tjejer måste vara gulliga och söta och leka med dockor.

Tjejer får inte ha hår under armarna, usch nä det får bara killar ha!

GAAHH vad jag blir irriterad! Om man är tjej och vill ha en blå tröja med en bil på får man ha det! Och om man är kille och vill sminka sig så får man det!

Jag hatar även "tjejavdelningen" och "killavdelningen" på alla klädaffärer. Vad ser man på tjejavdelningen? Ja juste, rosa och lila gulliga små kjolar och klänningar. På killavdelningen? Blåa och gröna tuffa kläder med bilar på.
Polarn och pyret tycker jag är så himla bra! Inte mycket som är könsuppdelat där inte.

Min bästa kompis lillebror är 6 år och har på sig alla kläder hon hade när hon var liten. Kanske inte kjolar och klänningar, men alla tröjor, byxor och tunikor. Det tycker jag är så himla bra. Varför ska man köpa massa nya "killiga" kläder bara för att vi har fått en pojke nu? Om jag får en son när jag bli vuxen så ska han få ha alla mina kläder som jag hade när jag var småbarn.

Tyvärr har jag som yngre barn (från 3 till 10 år ca) alltid varit tjejig. Jag älskade rosa, klänningar, kjolar, prinsessor och vägrade att ha på mig kläder från killavdelningen. Blir så himla arg på mig själv så här i efterhand. Hur kunde jag tycka så? Men jag inser att jag blev så himla påverkad av samhället. Om det inte fanns så mycket könsuppdelningar så skulle nog de flesta barn inte känna som jag gjorde och som jag tror även många andra barn känner.

När jag var ungefär 9 år så ville jag bli mer pojkaktig. Jag bar ofta min lillebrors tröjor med dödskallar och liknande på. En dag i skolan så hade jag på mig en blå spiderman-tröja. Den första reaktionen jag fick av min kompis var: - Eh, varför har du på dej den där tröjan? Och jag minns när jag satt och åt mellis på fritids så kom det två killar som var kanske 11-12 år och satte sig bredvid mig och skrattade åt mig och sa att jag var jättekonstig som hade en spiderman-tröja. Jag fick säkert höra minst 5 olika gånger av personer på skolan som sa saker som: - Skämms du inte? eller - Varför har du på dig killkläder? eller - Gud vad konstiga kläder du har på dig? Jag ångrar inte ett dugg min pojkiga tid. Är så jäkla stolt över mig själv att trots alla taskiga kommentarer så slutade jag inte att ha på mig de kläder jag ville.

Men jag måste även tillägga att man såklart får vara tjejig om man är flicka och man vill det eller tvärt om, om man är pojke. Men man kan även tänka lite extra på det jag har skrivit. Att man inte måste vara typisk grabbig bara för att man är kille, eller puttinuttig bara för att man är tjej. Själv är jag ju inte direkt särskilt pojkig nu. Men det är bara för att jag trivs med det. Men bara för att jag är tjejig så har jag inte alls emot att handla kläder på killavdelningen ibland. Jag kan bli så trött på allt det tighta, rosa och figursydda så jag tycker att det är oftast är mycket mer bekväma kläder på killavdelningen.

Jag blir väldigt ledsen när jag ser smink som säljs till småtjejer och små högklackade skor till 3-åringar. Vars är samhället på väg egentligen!? Man får väl bara hoppas att fler och fler låter bli att köpa sånt till sina döttrar och att man låter sina småtjejer få vara barn och inte "vuxna".

Några personer som jag beundrar och verkligen törs vara sig själva och gå emot det typiska killiga och tjejiga är bl.a: Dani Shay, Andrej Pejic, Bill Kaulitz, Adam Lambert, min barndomskompis Edina och min förra klasskompis S. Och såklart alla ni andra som också är sig själva! Låt inte samhällets könsroller påverka er! Stå på er och är den ni själva vill vara! :)