Egentligen vet jag precis vem jag är. Jag vet precis vad jag vill göra med mitt liv. Precis hur jag vill vara, tänka, känna.

Jag uppfattas av de flesta som väldigt osäker, försiktig och blyg. Men jag är ju raka motsatsen. Men det vet nästan ingen om. 

Grejen är ju den att jag aldrig gör nåt särskilt. Jag har ofta på mig kläder som egentligen inte är min stil, för att passa in. Jag säger saker jag egentligen inte menar, för att passa in. 
Jag önskar så fruktansvärt mycket. Riktigt j'vla mycket. Att jag tordes vara den jag är, vara stark i mig själv och inte bry mig så sjukt galet mycket om vad andra tycker om mig som jag gör nu.

Det är bara så svårt att inte bry sig om vad andra tycker om mig. Egentligen struntar jag ju fullkomligt i vad de tycker men fast jag gör det så kan jag bara inte det! Jag vill så fruktansvärt gärna passa in. Jag vill att folk ska gilla mig. Jag vill vara som alla andra. Fast egentligen inte. Jag vill vara annorlunda på ett bra sätt fast endå väldigt omtyckt.

Ja, ni hör ju själva hur snurrigt allt är. Jag vet varken upp eller ner. Men endå är allt solklart.