Förra sommaren så fick jag reda på att det skulle komma en film på bio, om en kille som hade asperger syndrom. Jag tyckte att det var jättekul och tänkte; Äntligen så kommer det en film om en tonåring som har AS!

När den väl kom ut på bio så gick jag och såg den med min bästa kompis. När sluttexterna hade rullat ner så hade jag så mycket blandade känslor. Jag var irriterad och ganska arg över att de hade gjort huvudpersonen Simon, som hade aspergers, så himla överdriven.

Jag kände mig nästan förnedrad. Huvudpersonen fick en att känna att alla aspergare är idioter! Visst jag kände igen mig lite i honom, men inte alls i närheten av hur han var. Han fick t. ex utbrott om inte fick samma mat varje vecka, eller om inte all mat var i cirklar. Och så var han tvungen att mäta upp sitt schampo i ett bakmått för att få den exakta mängden...

Men om man bortser från allt det så var det en väldigt bra och känslosam film. Den innehöll kärlek, ledsamhet och rätt mycket skratt. Så jag kan ändå säga att jag rekommenderar filmen, men bara till de som själva inte har AS. För om man själv har det så förstörs rätt mycket av filmen.

Men jag vet inte vad ni andra aspergare tycker? Tyckte ni att I rymden finns inga känslor var bra?